Rubriken i Expressen löd; ”Vilken lycka – trots förluster med 30-0 och 10-0
Bilder var det också – Ja det var en riktig upplevelse.
Härom dagen på väg hem från arbetet kände jag den välbekanta doften av höst. Löven låg blöta på gångbanan i det fuktiga skogspartiet jag passerade. Jag fick en flashback från svunna tider och jag var tillbaka till barmarksträningen innan vi i Tyresö ISF kunde glida ut på Trollbäckens hockeyrink.
Här pratar vi utomhusrink, där isen så här års kunde vara mjuk, porös, blöt och därmed vansinnigt kall att ramla på. Och det gjorde man. Många gånger. Dyngsur var man också. Eller genomsvett efter att mitt under träning eller match fått ploga bort blötsnö som kunde fallit till decimeterdjup redan i första perioden. Men vi älskade det alla vi små knattar på elva, tolv år.
Det skulle dock löna sig med all träning och allt matchande där jag och mina klubbkompisar hasade omkring på lädret. Som det hette när lädret i skridskons överdel blev mjuk av värmen och vristerna inte kunde hålla emot. Man åkte inte på skenan. Man åkte på lädret. Det var andra tider. Annan utrustning.
Den här dagen släpptes nyheten att klubben skulle göra en riktig långresa för att spela ishockey. Vi skulle åka till Moskva och spela två matcher. Dels mot militärlaget CSKA- och någon dag senare Spartak Moskva.
För att ni skall förstå hur stort detta var kommer här lite information. Mellan åren 1963 och 1986 vann Sovjetunionen alla Ishockey VM utom fyra då Tjeckoslovakien gick segrande ur turneringen. Petrov, Michajlov och Charlamov var den berömda kedjan som tillsammans med backarna Vasiljev och Gusev bildade den berömda femman framför målvakten Vlatislav Tretjak. Tränare var den beryktade Anatolij Tarasov. Mannen utan leende.
Matcherna mellan Sovjet och Tjeckoslovakien blev med åren riktiga hatmatcher då det politiska läget var mycket spänt efter Pragvåren 1968.
Ett tjugotal svenska elvaåringar skulle alltså åka till Moskva, Sovjetunionens huvudstad för att där spela ishockey i november-december 1973. Mitt under peaken av det riktigt kalla kriget. Frysbox är nog en rättvis beskrivning av såväl det politiska läget som vädret i Moskva.
Pappa, med byline Crim och gammal kriminalreporter på SvD, försökte bringa klarhet för mig vad det innebar med kommunism, att man t.ex. inte fick tycka, tänka eller säga vad man ville. I Moskva var det polis och militär som bestämde så här gällde det att hålla sig i skinnet om man skulle åka till Moskva. Klart att jag blev färgad av pappas förmaningar.
Del 2: Mot mörkret, kommer inom kort
Vi syns och hörs
Stefan Sladden Eng
#moskva #1973 #hockey “anatolijfirsov #tyresö #tyresöisf